Den förre producenten på Sveriges Radios Vetenskapsredaktion, Rolf Hersson, förklarade nyligen på nyhetssajten Newsmill varför han valde att lämna samfundet Humanisterna. Herssons inlägg ledde till en mindre brevväxling mellan honom och Humanisternas ordförande Christer Sturmark. Vid ett tillfälle undrade Hersson över de källor som Sturmark använt sig av i delar av sin bok ”Tro och vetande 2.0″. Sturmarks källhänvisningar är väldigt kryptiska och Hersson misstog sig under sina efterforskningar. Christer Sturmark skrev:
Hersson har uppenbarligen inte läst ‘Tro och Vetande 2.0′ särskilt noga. Den författare han söker är Phil Zuckerman, amerikansk professor som forskat och skrivit åtskilligt om sekulära samhällen. Hans senaste bok heter ”Society without God”. Jag rekommenderar Hersson att läsa den. Mina uppgifter i kapitlet kommer också från FN:s Human Development Index.
Den som flyktigt läser igenom Sturmarks svar riskerar dock att bli lurad. Sturmark undviker nämligen återigen att nämna källorna till de påståenden som han gör i sin bok ”Tro och vetande 2.0″. Som en vän av ordningen undrade jag först hur Sturmark, vars bok utkom i sin pocketupplaga i augusti 2007, kan referera till Zuckermans bok som publicerades drygt ett år senare. Sturmark säger naturligtvis inte ordagrant att det är just denna bok som låg till grund för hans slutsatser, men man blir naturligtvis betänksam över svaret då Hersson ställde en specifik fråga om just källan. Det gåtfulla svaret ”Phil Zuckerman” har troligen sina speciella skäl. Enligt en artikel i tidningen Världen idag (18 feb 2009) är Sturmarks argumentation nämligen ett plagiat av Zuckermans artikel ”Sects and Violence – Is Faith Good for Us?” som översattes och publicerades i tidningen Humanisten (5/2006) vilket aldrig framgår i boken. Tidningen Världen idag fortsätter:
Phil Zuckerman uppger i e-post att Christer Sturmark har plagierat hans artikel utan tillåtelse och att han därför tog kontakt med honom. – Jag kontaktade Sturmark direkt, skriver Zuckerman och fortsätter: – Han verkade genuint ångerfull och undrade vad han kunde göra för att ställa allt till rätta.
Sturmark säger till sitt försvar att han aldrig plagierat Zuckerman, han har bara ”hämtat statistik” från Zuckermans arbeten. Vem som helst kan dock jämföra Sturmarks stycke ”Hälsofarlig underkastelse” (s. 305 f. i pocketupplagan) med den aktuella artikeln. Det krävs ingen större begåvning för att komma fram till slutsatsen att Zuckermans anklagelser stämmer.
Sturmarks andra källa, FN:s Human Development Index (som även Zuckerman nämner), ger dessutom inget stöd för hans påståenden då detta index överhuvudtaget inte har med religion att göra. Indexet är enbart ett mått på mänsklig utveckling och innefattar exempelvis förväntad livslängd, läskunnighet, utbildningsnivå och BNP per capita för världens alla stater. Den amerikanske författaren Mark Twain skrev en gång: ”Det finns tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik”. Christer Sturmarks (läs Zuckermans) slutsatser bekräftar med all tydlighet Mark Twains ord. Orsakssambanden måste fastslås innan man kan dra några som helst slutsatser av statistiska analyser. Det finns t. ex. ett fastställt samband mellan drunkningsolyckor och alkohol då man vet att alkohol förekommit i nästan hälften av fallen. Men om det visar sig att sju av tio drunkningsoffer dessutom har hål i tänderna kan man för den skull knappast påstå att det finns ett samband mellan dålig tandhygien och olyckorna. Som Hersson mycket riktigt påpekar är förhållandet mellan välstånd och sekularism det omvända; länder med ett högt välstånd tenderar att bli mer sekulariserade, det är inte sekulariseringen som bidrar till välståndet.
Om FN:s index över mänsklig utveckling mot förmodan ändå skulle visa sig ha ett samband med religiositet så motsäger snarare statistiken Sturmarks slutsatser. Han borde nämligen nämna att den uppåtgående trenden för detta index under de senaste 30 åren har varit tydligare bland de stater som enligt Sturmarks definition är ”religiösa” än vad den har varit bland de ”ateistiska” OECD-länderna. Av någon anledning drar varken Zuckerman eller den svenske översättaren Sturmark den minst lika logiska slutsatsen att det kan vara västvärldens sekularisering som under de senaste trettio åren ligger bakom OECD-ländernas stagnation.
Sturmark gör sig även skyldig till logiska tankefel och grova generaliseringar då han delar upp världens stater i ”religiösa” och ”ateistiska”. Det är inte heller korrekt att definiera ateism som ”tror inte att gud existerar”. Med ”hög” andel ateism anger han Sverige som ett exempel: ”64 % av det svenska folket är ateister enligt denna definition. Motsvarande siffra i Frankrike är 44 %, 42 % i Belgien och 39 % i Storbritannien. I Danmark är siffran 48 % och 41 % i Norge och i Australien 25 %”. Sturmark undviker dock att nämna att SCB år 2000 utförde en undersökning där 42% av svenskarna visade sig tro på en högre makt och 22% tror på en personlig Gud. Totalt är alltså 64% av Sveriges befolkning på ett eller annat sätt troende. Liknande siffror och högre ändå uppvisas i samtliga av Sturmarks ”ateistiska” stater. Sturmark gör nämligen ingen skillnad på sekulära stater och ”ateistiska” stater. Han skyndar sig även att undanta stater med ”påtvingad” ateism, ex Nordkorea och Sovjetunionen. Varför det? Det borde väl vara ”hälsosamt med ateism” oavsett om den är påtvingad eller ej? En ”påtvingad” ateism i Nordkorea borde uppvisa en positiv effekt på samhället på samma sätt som en ”påtvingad” religiositet i Iran uppvisar en negativ effekt. Om nu Sturmark undantar ”påtvingad” ateism för att få sitt resonemang att gå ihop, varför försöker han då påtvinga det svenska folket ett samhälle där religion och religiösa uttryck inte ska få förekomma offentligt? Sturmark vet mycket väl att de enda uttalat ateistiska staterna som existerat på vår jord (ex. Albanien, Kuba och Nordkorea) knappast ”…hör till de rikaste, hälsosammaste, bäst utbildade och friaste samhällena i världen”.
Det har självklart en betydelse vad det är vi tror på. Den dominerande religionen eller ideologin har en stor betydelse för ett samhälles välstånd eftersom de präglar människan i grunden. Ett samhälle består ju som vi alla vet av människor. Men all religion och ideologi måste bedömas utifrån den frukt som den bär. Kärlek, omsorg, omtanke och respekt för människan är viktiga begrepp inom kristendomen. De inryms under en absolut moral som vi människor har att förhålla oss till. I detta är kristendomen och judendomen unik. Att jämställa den judisk-kristna moralen med islam, hinduism eller någon annan form av religion är grovt missvisande; man kan inte jämföra Martin Luther King eller Moder Theresa med Usama Bin Ladin helt enkelt för att grundvalarna för deras religioner är väsensskilda. Albert Einstein sade bl a:
De bästa ledstjärnorna för vår strävan och vårt omdöme har vi fått i den judisk-kristna religiösa traditionen. Den ställer ett mycket högt mål, som vi med våra svaga krafter endast mycket ofullständigt kan nå, men den ger oss en säker grund för våra värderingar och strävanden.
Ett samhälle och dess välstånd byggs utifrån de lagar och rättesnören som präglas av människans moral. Sturmark vägrar att ta till sig möjligheten att de sekulariserade staternas välstånd en gång kan ha baserats på en kristen moral; en moral som nu naggas i kanten av människans egoistiska begär, ständigt påverkat av ett ökat välstånd. I ett sekulärt samhälle riskerar en tidigare kristen och absolut moral att snabbt ersättas med människans subjektiva dito. Det kanske är därför som Sturmark kan plagiera andras texter och publicera dem som om de vore hans egna samtidigt som han hävdar att en ateistisk moral är att föredra framför den kristna.