Liv har funnits på jorden i omkring 4 miljarder år. Det uppstod i en kemisk miljö, som fundamentalt skilde sig från dagens. En av de viktigaste skillnaderna var frånvaron av fritt syre och följaktligen av oxidationsprocesser. Därför kunde alltmera komplicerade molekyler uppstå i den kemiska ‘ursoppan’; i dagens oxiderande värld skulle de falla sönder lika fort som de bildades.

Fundering: Var finns bevisen som innebär att man med en sådan säkerhet kan fastslå att fritt syre saknades i atmosfären? Om det saknades syre i atmosfären kan det ju inte heller ha funnits ett ozonlager (som ju är syre i atmosfären)? Vad fanns det i så fall som förhindrade solens ultravioletta strålning från att förstöra de första komplicerade molekylerna? Kan du förklara var syret i dagens atmosfär i så fall kommer från? Vad hade ”ursoppan” för ingredienser och i vilka koncentrationer? Har man någonsin funnit några spår av denna ursoppa? Om inte, vilka är då bevisen för att denna soppa någonsin har existerat?

Vissa av dessa molekyler hade den märkvärdiga egenskapen att ur mediet fånga in molekyler av olika slag, vilka byggdes om och kombinerades samt användes till att bygga kopior av den infångande molekylen, som alltså bedrev ett slags självkopiering. Andra kemiska ämnen fäste också på denna glupska molekyl och kom att bygga upp en alltmera komplicerad ‘protobiont’ (urvarelse). De ämnen, som hade denna märkvärdiga förmåga till självkopiering, var nukleinsyror, d.v.s. förstadier till de ribo- och deoxiribonukleinsyror (RNA resp. DNA), som utgör de genetiska informationsbärarna i alla dagens levande varelser. De molekyler, som nukleinsyrorna fångade upp ur mediet och som kom att omge dem med ett slags ‘hölje’ blev de olika typer av proteiner, d.v.s. de ämnen som bygger upp kroppen och utför dess mest väsentliga livsfunktioner hos moderna organismer.

Fundering: En sannerligen märkvärdig egenskap som vissa av molekylerna utan vidare förklaring hade förvärvat; ombyggnation av främmande molekyler som de dessutom kunde kombinera samtidigt som de spontant ägnar sig åt självkopiering(!). Och vad skapades egentligen först; nukleinsyror eller de proteiner som behövs för att skapa nukleinsyror, proteiner som i sin tur bara kan skapas med hjälp av nukleinsyror? Hur såg de första primitiva förstadierna till DNA och RNA ut som hade denna påstådda förmåga? Vilka var dess kemiska strukturer och benämningar? Har denna första ”primitiva” struktur och dess kopieringsprocess kunnat återskapas i nutida laboratorier? Om inte, vad är grunden till din tro att det någonsin kan ske i naturen? Strävar verkligen molekylerna (aminosyrorna) som nukleinsyrorna påstås ha fångat upp att spontant länka sig samman till proteiner? Är det inte så att proteinerna snarare tenderar att brytas ner till aminosyror? Hur såg den påstådda ”protobionten” ut? Vilka andra kemiska ämnen förutom aminosyror fäste på eller reagerade med denna molekyl, hur och på vilket sätt? Vad var det som fick den att bli mer och mer komplicerad och varför? Påskyndar energikällor som blixtar, jordvärme och solstrålning verkligen proteiners bildande? Påskyndar de inte snarare deras nedbrytning? Om det senare är fallet; vad fanns det hos ”protobionten” som i så fall fick den att gå emot ”trenden”?

Livet uppstod således i form av successivt alltmera komplicerade aggregat av självkopierande nukleinsyror (hädanefter generellt kallade DNA) och mångahanda proteiner, som kom att organiseras till ett alltmera sofistikerat maskineri för metabolism (ämnesomsättning) baserad på enzymatisk verksamhet. Enzymer har den speciella egenskapen att starta, reglera och avbryta kemiska processer utan att själva förbrukas.

Fundering: Det behövs mycket riktigt acceleratorer (enzymer) för att påskynda kemiska processer. Om enzymerna saknades skulle den första primitiva ”protobionten” snabbt ”dö” i brist på protein. Enzymer gör det möjligt för kemiska processer att inträffa på tusendelar av en sekund, processer som annars kanske skulle kunna behöva miljoner, ja, t.o.m. miljarder år på sig (om de överhuvudtaget ens kan ske utan enzymer). Enzymer är proteiner i sig själva och de behöver oftast själva enzymer för att kunna bildas! Hur har de första primitiva ”protobionterna” utvecklat deras enzymberoende metabolism, och varför? De har ju lyckats klara sig tämligen länge utan metabolism.

Emellertid är nukleinsyrornas självkopieringsmekanism inte ofelbar, utan ger visst utrymmer för smärre, slumpvisa förändringar i molekylens struktur och därmed i dess funktionssätt. Som ett resultat av sådana fabrikationsfel uppstod så småningom populationer (sic!) av DNA-molekyler med omgivande hölje, som började visa en viss individualitet i skilda hänseenden. Viktigast var att de varierade med avseende på den hastighet, med vilken de kunde bygga nya kopior av sig själv. Det blir då ofrånkomligt att somliga DNA-varianter kom att öka, andra att minska i frekvens.

Fundering: Slumpvisa förändringar, ”fabrikationsfel”, som påverkar molekylpopulationer och som får vissa DNA-varianter att öka. Därmed torde vi nu vara framme vid det som kallas naturligt urval, dock fortfarande på molekylär nivå, konstigt nog då naturligt urval enligt darwinisterna själva förutsätter liv. Men vilket ”funktionssätt”, mer än det intetsägande egensyftet att reproducera sig själv, hade den påverkade molekylen innan den slumpvis började förändras? Om nu reproduktionshastigheten är viktigast, hur kommer det sig då att de mest avancerade djuren inkl. människan själv tillhör de som har de längsta reproduktionstiderna och minst antal avkommor medan de mest primitiva, ex. bakterier, har de kortaste reproduktionstiderna och kan avge många miljarder avkommor under motsvarande tid? Hur skapades självkorrigeringen och backup-funktionerna i DNA-molekylen och varför? Om nu mutationer verkligen är den naturliga vägen till utveckling, hur kommer det sig då att det naturliga urvalet har konstruerat så påss avancerade spärrar och kontroller i vår arvsmassa mot just mutationer?

Staffan Ulfstrand betecknar själv sin berättelse som ”brutalt komprimerad”, vilket är en värdering i underkant. Om du verkligen tror på ovanstående evolutionistiska historia och samtidigt har ansträngt dig att försöka svara på mina frågor, gå då igenom historien en gång till och titta på de svar som du har angivit. Ställ därefter följande frågor till dig själv:

1. Är dina svar baserade på vetenskap eller tro?
2. Vilken av historierna kräver störst tro, din eller min som hävdar att livet omöjligt kan vara ett resultat av naturens kemiska nycker?

Inget snack om saken – Khadaffi är ett svin. Han är en tyrann och en envåldshärskare som aldrig har dragit sig för tortyr eller mord för att kväsa sina meningsmotståndare. Men han har också varit Libyens ledare under mer än 40 års tid. Västvärldens ledare har tydligen under hela denna tid varit fullständigt ovetande om de övergrepp som Khadaffi-regimen ägnat sig åt. Khadaffis TV-sända hotelser mot rebellerna har tydligen kommit som en chock för Europas alla ministrar!

Det finns massor med bilder som visar hur västvärldens presidenter och premiärministrar genom åren pussat på Khadaffi under statsbesöken till Libyen. Ingen av dem såg ut att hysa några betänkligheter till Khadaffis regim. Folket i Libyen led men ingen sade något, ingen gjorde något. Men nu har något tydligen hänt. Plötsligt gör alla något – samtidigt!

Alla vill nu vara med och leka. Även Sverige har några oprövade leksaker som omedelbart måste testas i praktiken. Våra JAS-plan är tydligen svårsålda eftersom de ännu inte har något blod på sina vingar. Nu har Sverige äntligen chansen att undanröja denna genanta detalj genom att skicka ett antal plan till Libyen. Där kan de nu utan risk för vare sig luftvärnseld eller fientliga jaktplan heroiskt angripa tvångsinkallade fåraherdar som på sin höjd genomgått två veckors vapenträning. Därmed har även Sverige hjälpt till att lindra det humanitära lidandet.

”Alldeles utmärkt!”, skrockar Sveriges utrikesminister Carl Bildt om den humanitära räddningsinsatsen från västvärldens alla flygvapen. Calle är glad. Han är nämligen aktieägare och tidigare styrelseledamot i Lundin Oil som projekterat stora oljefält i Libyen, något som företaget själv beskriver som ”några av de mest framgångsrika projekten” där ca 100 miljoner fat olja hittades. Så sent som för ett par veckor sedan vågade Calle inte säga någonting. Han teg som muren då det gällde att ta ställning mot Khadaffi. Calles tystnad var säkerligen befogad – han visste väl som alla andra ledare ingenting om vad som försiggick i Libyen. Och förresten, varför kritisera en trogen affärspartner som Khadaffi? Men nu är det alltså ett annat ljud i skällan. Plötsligt har även Sveriges utrikesminister fått upp ögonen för det humanitära lidandet. För det är ju naturligtvis av humanitära skäl som FN och västmakterna nu angriper Libyen… Eller?

Om det nu verkligen förhåller sig så som FN och västvärlden påstår, de angriper ett land för att mildra det humanitära lidandet, vilket land i mellanöstern skulle i så fall klara sig från västvärldens bombangrepp? Samtliga arabstater har regimer liknande Libyens. Det lidande som t.ex. de palestinska flyktingarna i Jordanien och Libanon tvingats genomlida under mer än 60 års tid är övergår allt förstånd. Befolkningen i Gaza lider under en regim som bokstavligen är en terrororganisation – Hamas. Motståndare till Hamas-rörelsen förföljs och slängs regelbundet ut från höghusens fönster och hustak. Tortyr och kidnappningar är vardagsmat. Här i väst gör vi inget eftersom vi så klart ingenting vet.

Vi i väst drabbas dock regelbundet av plötsliga kunskapsinsikter. De sammanfaller märkligt nog alltid med att våra ekonomiska intressen hotas. Det är först då som vi ser hur folket plötsligt lider. Det är då våra samveten väcks till liv.

Hyckleriet når ständigt nya höjder. Plötsligt mår jag bara illa.

- Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

Det här var ett uttalande som givetvis fick många sekulära svenskar att gå i taket, bl. a. en viss Mats Olsson som med illa dolt kristendomsförakt på nyhetssajten Newsmill undrar om detta verkligen är en ”möjlig position för en lärare som undervisar i naturvetenskapliga ämnen i en svensk skola 2011″.

Unga Humanisters ordförande Eric Wadenius skrev även han en artikel om Loucas uttalande och påstod bl. a: ”Att vara naturvetenskapslärare och inte tro att arter har utvecklats ur tidigare livsformer är jämförbart med att vara historialärare och inte tro att Romarriket har existerat”.

Sverige omfattats dock av något som kallas yttrande- och åsiktsfrihet. En självklarhet för många svenskar, dock inte alla. Det tycks t. ex. inte vara så självklart hos våra så kallade ”humanister” som tycks vara beredda att med alla till buds stående medel kväsa all opposition som har mage att ifrågasätta deras egen begränsade begreppsvärld.

När det gäller vetenskap har man alltid uppmuntrat kritiska tankar kring rådande teorier. När allt kommer omkring så bygger den sanna vetenskapen just på att hela tiden ifrågasätta för att kunna föra kunskapen framåt. Detta tycks vara en självklarhet inom samtliga vetenskapliga fält, med ett undantag: biologin. Inom biologin finns en rådande dogm som inte får ifrågasättas, nämligen den naturalistiska filosofiska ideologi som hävdar att allt liv är produkter av en kemisk slump. De som ifrågasätter den naturalistiska ideologin ska inte få vara yrkesverksamma inom de områden där de kätterska åsikterna riskerar att spridas vidare. Likt de ateistiska kommunisterna i det forna Sovjetunionen så vill även dagens ateister rensa bort alla oliktänkande som har den oerhörda fräckheten att ifrågasätta deras totalitära ideologi.

Hur mycket vetenskap deras ideologi egentligen innehåller är dock en fråga som ateisterna själva sällan törs beröra. De hänvisar och vädjar visserligen ofta till vetenskapen för att få sig själva att framstå som trovärdiga men ateisterna har i själva verket ingen vetenskaplig grund att stå på, något som jag tidigare har berört. Detsamma gäller även kommunismen som ofta framställdes i vetenskapliga ordalag då den hyllades bland sina fanatiska supportrar. Det är nu historiskt faktum att kommunismen som filosofisk ideologi föll som ett korthus efter det att den orsakat miljarder människor ett enormt lidande och över hundra miljoner människors död. Den var dåtidens största bluff.

Vår tids största bluff är alltså, enligt Stavros Louca m.fl, evolutionsteorin. Jag håller helt och hållet med. Evolutionsteorin är från början till slut en intetsägande fantasi. Den saknar vetenskapliga belägg och den klarar inte det mest grundläggande krav som man kan ställa på en vetenskaplig teori; förmågan att kunna förutsäga något. Evolutionsteorin är och förblir en ateistisk och naturalistisk bortförklaring av det uppenbara: Livet kan bara vara en produkt av design! Även ärkeateisten Richard Dawkins tvingades i sin bok Den blinde urmakaren medge att ”Biologi är läran om komplicerade saker som ger intryck av att ha varit designat för ett syfte”.

Att jämställa ifrågasättandet av evolutionsteorin med att ifrågasätta Romarrikets existens är en sliten ateistisk klyscha, lika gammal och intetsägande som evolutionsteorin själv. Romarrikets existens vilar på en solid historisk grund i form av samtida skriftliga vittnesmål och nutida bevarade lämningar, ofta i direkt anslutning till varandra. Tillsammans bildar de en enhetlig historisk kontext som skiljer sig vida från de fantasifulla skildringar som naturalisterna tvingats koka ihop då de vill knyta samman lämningarna (fossilen) i deras spekulativa släktskap. Det finns dock ingenting hos fossilen i sig som bevisar något släktskap över artgränserna. De som använder sig av den här typen av liknelser visar tyvärr bara upp sin egna tragiska okunnighet om vad vetenskap egentligen handlar om samtidigt som de faktiskt ger en relevant beskrivning på hur dåligt underbyggd evolutionsteorin egentligen är.

Fler och fler sällar sig till den växande skara forskare som öppet anser att livet omöjligt kan vara en produkt av slumpmässiga processer. Evolutionsteorin är hopplöst felaktig och bygger endast på en föråldrad kunskap och en naturalistisk ideologi där bara naturliga processer kan komma ifråga för att förklara uppkomsten av komplexa strukturer.

Om ateisternas definition av vetenskap alltid förutsätter en naturalistisk förklaring, vilken är då deras vetenskapliga förklaring till uppkomsten av t.ex. Ale stenar? Denna forntida stensättning är en relativt enkel men ändå tillräckligt komplex konstruktion för att alla normalt funtade människor kan känna igen den som en intelligent och medveten design. Detta kan dock i konsekvensens namn inte vara en korrekt slutsats för våra ateister som t.o.m. förnekar att de oerhört mycket mer komplexa strukturerna i vår arvsmassa kan vara en produkt av en intelligent och medveten design.

Ateismens intellektuella schizofreni är total.

Den första tanken som slog mig är vad som tidigare har drivit den socialdemokratiska ledningen att lämna sina forna ideal. Någon traditionell socialdemokratisk politik har ju knappast existerat sedan sossarna gjorde sin kovändning i EU-frågan under 90-talets början. När Mona Sahlin häromdagen yttrade sina tankegångar om en bortre parentes i a-kassan så var det bara den senaste i den långa raden av högergirar som partiet plottat ut på sin politiska karta.

Frågan är då vilka det är som egentligen framför dessa åsikter? Är det förslag från gräsrötterna själva eller är det en köpt åsikt från kostymklädda lobbyister (läs: korrumperade politiker) med inkomster från ett obskyrt PR-bolag? Vilken är den primära källa som socialdemokraterna öser ur för att forma sin nuvarande och kommande politik?

Den svenska demokratin är avig. I stället för att utgå från väljarnas intressen går svensk politik mer ut på att sälja idéer från ett girigt näringsliv med penningstinna plånböcker, via lobbyisterna och aningslösa politiker, till de godtrogna svenska folket som nu mer är att betrakta som åsiktskonsumenter än som politiska väljare. Svensk politik har under de senaste tio åren blivit märkligt likriktad. Kan det bero på att flera partier öser ur samma källa? Det som förr betecknades som korruption är nu ett etablerat och självklart beteende hos många svenska politiker – så självklart att man inte ens anstränger sig för att dölja sin girighet. Detta gäller i synnerhet moderata politiker. Den moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten har öppet visat att hon är köpt av mäktiga oljeintressen då hon bjudits på resor samtidigt som hon offentligt uttalar sig positivt om det oljebolag som sponsrat hennes resande. Hon har även utan att skämmas kört omkring i en lyxig BMW som sponsrats av det tyska bilföretaget. Arkelsten är förutom Moderaternas partisekreterare även ledamot av Miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen – det utskott som behandlar och driver igenom de lagförslag som bland annat omfattar fordons- och oljeindustrin.

Makt korrumperar – alltid. Det är en naturlag. För mig är det därför inget konstigt med att den här typen av affärer regelbundet avslöjas. Det som förundrar mig är snarare det faktum att media därefter väljer att sitta tysta. Visst, de har ”avslöjat” affärerna och skapat sina rubriker. Men efteråt tycks det hela falla i glömska. Det mediedrev som förr var ofrånkomligt vid avslöjanden av denna magnitud lyser nu med sin frånvaro. De grävande journalisterna hålls tillbaka när de snaskiga affärerna väl har hamnat på löpsedlarna. Anklagelser om korruption utreds istället av åklagare som nästan alltid plikttroget kommer fram till den tvivelaktiga slutsatsen att det inträffade inte är olagligt. Därefter vill politikern även att man skall betrakta honom eller henne som moraliskt oskyldig då inget fel har begåtts. Med tiden hoppas de dessutom att det hela ska falla i glömska.

Mona Sahlins tobleroneaffär pekar dock på motsatsen. Många menar att den femton år gamla affären fortfarande var ett spöke och en orsak till Socialdemokraternas katastrofval i höstas. Mona lyckades aldrig återskapa sitt förtroende, trots att åklagarens förundersökning lades ner. Juridisk skuld och moralisk skuld är skilda saker, det har svenskarna visat. Detta borde då även gälla för de svenska politiker som affärerna till trots tycks leva i en ankdamm, långt borta från de väljare som placerat dem där.

Vi har sedan några år tillbaka personval i Sverige. Detta ger jag som ett tips till alla framtida röstande och som en påminnelse till alla korrumperade politiker. Låt domen även fortsättningsvis bli hård mot de folkvalda som missbrukar sina väljares förtroenden.

Jag vill slutligen passa på att önska er alla (även korrumperade politiker) en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Islam, denna fruktansvärda ”religion” som öppet hyllar mördare, som öppet odlar hatet mot sin nästa, som öppet gör åtskillnad på människor, som i total oförsonlighet öppet predikar förföljelser, som öppet anser det vara gott att ljuga för dess egna syften, denna ”religion” har än en gång drivit en gärningsman till ett ärofullt dåd där han hoppades att i islams namn få spränga kvinnor och barn i luften. Ännu en martyr har givit sitt liv för denna ärofulla och stolta religion. Gärningsmannen hyllas nu självklart på diverse islamistiska internetsajter för sitt mod; han tillbringar nu evigheten i paradiset där han förlustar sig med 72 jungfrur och massor av vin. För inom islam är det nämligen så att det som islam förbjuder här på jorden, det är tillåtet i deras himmelrike. Det som varje förnuftig människa instinktivt tar avstånd från, det hyllas och framhålls inom islam som någonting ärofullt och eftersträvansvärt.

Det är kanske inte så konstigt om människor som fostrats med denna människosyn sedan barnsben anammar och tror på detta inkonsekventa budskap, men var har förnuftet tagit vägen hos våra västerländska politiker vars godtrogenhet för länge sedan passerat gränsen till ren idioti? De kan väl mitt i all öppenhet inte ha undgått att se allt det som sker? Trots detta är de ändå villiga att ta emot fler islamister till Europa med öppna armar. För visst är det väl så att de ändå ser? Eller kan det vara så illa att de medvetet väljer att blunda? Det kanske bara är jag som ser? Ser jag i så fall fel?

Media gör allt för att marginalisera det inträffade och debatterar hellre en twittrande Carl Bildts ”förhastade kommentarer” framför själva sakfrågan. Sveriges television anordnade ändå plikttroget en paneldebatt som bestod av två politiskt korrekta redaktörer från det politiskt korrekta Aftonbladet, den svenske imamen Leif Karlsson och den socialdemokratiske f.d. diplomaten och utrikesministern Jan Eliasson. Ingen av dem tyckte sig se det som jag ser.

Det dröjde nära nog ett dygn innan vår statsminister Reinfeldt fattade tillräckligt med mod för att uttala sig om terrordådet. Han ansåg att det var ”oacceptabelt” – ett kraftuttryck som säkerligen kommer att göra de islamistiska extremisterna jätterädda. Han vädjade till det svenska folket att vi skulle ”ha tålamod med demokratin” samt att vi inte skall dra några ”förhastade slutsatser” om terrordådet. Vår statsminister tyckte sig således inte heller se det jag ser.

Vad är det då jag ser? Förutom det ovan nämnda systemfelet inom islam ser jag att Sverige utan några som helst kontroller tar emot i stort sett alla som begär asyl i vårt land, oavsett om de har flyktingskäl eller inte. Jag ser att den överväldigande majoriteten av dem saknar pass eller annan identifikation vilket innebär att vilken efterlyst terrorist som helst, även Usama Bin Ladin själv, skulle kunna vara en av de tusentals asylsökande som sitter på våra flyktingförläggningar. Jag ser att muslimer som bott större delen av sina liv i Sverige inte är ett dugg beredda att anpassa sig till vår kultur och våra normer. Terroristen i Stockholm hade t.ex. enligt uppgift flyttat till Sverige redan i elvaårsåldern. Jag ser att det snarare är våra svenska politiker som strävar efter att anpassa Sverige och det svenska folket till muslimska krav som i sin tur bygger på de islamska sharialagarna. Jag ser att diskriminerings-ombudsmannen (DO) ger sina anställda ”vinterpresenter” i stället för julklappar och bjuder sina anställda på ”decemberfest” istället för julfest av rädsla för att kränka någon som inte bör kränkas. Jag ser hur vissa anser att den svenska julmusten och vår svenska julmat kan utgöra ett politiskt problem – ja, t.o.m. vara ett politiskt vapen för svenska extremister(!). Jag ser hur muslimska imamer och arabiska media förnekar förintelsen av 6 miljoner judar samtidigt som de hyllar Hitler för det han gjorde mot judarna (jo, det är faktiskt sant!). Jag ser hur Malmös kommunalråd anser att judarna i Malmö har sig själva att skylla för de förföljelser de fått utstå från våra muslimska invandrare eftersom judarna i Malmö inte ”tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza”.

Jag behöver kanske hjälp att bli befriad från min ”rasism”? Det är bara det att jag fortfarande inte har förstått vad min kritik mot islam har med rasism att göra. Imamen Leif Karlsson som vi såg under gårdagens paneldebatt i SVT är ju t.ex. etnisk svensk – han har dock förnekat sin svenskhet genom att anta ett arabiskt namn, men ändå. Kanske är jag ”främlingsfientlig”? Ja, kanske. Om man med främlingsfientlighet menar att jag vill behålla det svenska samhällets grundvalar och skydda det från ett återförande av en medeltida rättstillämpning som sharialagarna innebär – då är jag definitivt främlingsfientlig. Kanske lider jag även av ”islamofobi”? Ja, kanske. Om man med islamofobi avser förespråkande för demokrati, yttrandefrihet och människors lika värde – då är jag sannerligen en islamofob. Med stolthet!

Nu ska jag passa på att fira Lucia – bäst att skynda sig innan samma individ som kläckte uttalandet om julmusten anklagar mig för olaga vapeninnehav!

Känner du igen handen? Vi har lånat den från 1980-talet. Då stod det ‘Rör inte min kompis’ i den. Det var en uppmaning till den tysta majoriteten att ta ställning mot rasism. Vi behöver handen igen. För mångfalden. Nu har vi ett parti i Sveriges riksdag som säger att alla måste vara lika för att gå upp i den svenska nationen. Vi gillar inte främlingsfientlighet. Vi gillar olika.

Helins påståenden kan vid det första påseendet uppfattas som riktigt rörande. Vid det andra påseendet har han helt fel – det finns inget riksdagsparti som säger att alla måste vara lika för att gå upp i den svenska nationen. Tittar man efter ännu litet närmare så lever dessutom inte Jan Helin och Aftonbladet som de lär. Dagens Media uppmärksammade nämligen läsarna på att det fanns nästan uteslutande svenskklingande namn i Aftonbladets redaktion. Inga invandrare här inte.

Jag tar öppet avstånd från Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika” helt enkelt för att det finns vissa saker som jag inte gillar i mångfaldens Sverige. Jag gillar t. ex. inte hedersmord, barn- och tvångsäktenskap och kvinnomisshandel. Jag tror inte att någon av de i skrivande stund drygt 500 000 människor som gått med i kampanjen innerst inne gillar det heller. Så frågan för mig är hur mycket olika vi egentligen gillar innan vi övergår till att inte gilla? Vad är det som är kulturellt acceptabelt i Sverige? Ja, Aftonbladet ger i alla fall inga klara definitioner kring detta. Kampanjen bygger enbart på en intetsägande plattityd. Den låter bra fram till en viss gräns som fastställs av svensk moral, svensk etik och svensk lagstiftning. Samma tidning som påstås värna om den svenska ”värdegrunden” säger med denna kampanj att den egentligen inte existerar. Ett moraliskt självmål om något.

Expressen ville knappast vara sämre än Aftonbladet och bröt mot valdagens frid genom att komponera den mest primitiva och skrämmande löpsedel de bara kunde komma på. Skrämmande på flera sätt. Och löjeväckande – vilket de flesta svenskar insåg. Jag vet inte vilka förhoppningar Expressen egentligen hade för sin komposition, men om syftet var att föra ett av de kandiderande partierna in i riksdagen så tror jag att de lyckades ganska bra. Om syftet var att själva framstå som löjeväckande så lyckades de rejält.

Expressens löpsedel, valdagen 2010

I tidningarna kunde man också läsa att flera av Sveriges ledande ekonomer hotade med en formlig apokalyps där ekonomiskt kaos och börskrascher skulle åtföljas av eviga snöstormar, hål i stövlarna och böldpest om vi röstade in ett parti som skulle få en ovälkommen vågmästarroll. Ja, Sverige skulle minsann drabbas av Egyptens alla plågor om så skedde. Detta i alla fall om man fick tro rubrikerna i ovan nämnda tidningar. Läste man själva artiklarna så var ekonomernas analyser självklart mycket mer nyanserade än så. Veckan efter valet så visade det sig att den svenska kronan var starkare än på mycket länge.

Som om detta inte räckte gick Fredrik Reinfeldt statsmannamässigt ut och uppmanade det svenska folket att inte rösta på ett visst parti om vi verkligen älskade Sverige. Visst, det var ju valtider och Reinfeldt är ju ordförande för ett riksdagsparti som så klart vill ha så många röster som möjligt. Men uttalandet blir endast begripligt om han uttalade sig som statsminister, inte som partiledare. Detta gäller i synnerhet då han inte riktade samma uppmaningar till det svenska folket beträffande de andra partierna.

Valvakan utvecklade sig bokstavligen till en TV-rysare. Det svenska folket fick nämligen se ett bisarrt och skräckingivande skådespel, var det ‘Motorsågsmassakern III’, ‘Fredagen den 13:e XXXVIII’, eller ‘Huset som Gud glömde MCMVIII’ som de såg? Eller var det en usel svensk version av ‘Demokratimassakern I’? Programledaren Claes Elfsberg inledde i alla fall med att öppet tala om ett kommande riksdagsparti som ”främlingsfientligt”. Ordförande Mao, förlåt, Ohly hade tydligen för en gångs skull lyssnat på marknadsekonomernas varningar och vägrade befinna sig i samma rum som en pestsmittad. Moraltanter och expolitiker ojade sig i otakt och gråtande vänsterextremister undrade vad det var i deras taktik (innefattandes sten- och äggkastning, skadegörelse, knivningar, mordhot, bröl och skränanden) som egentligen gått fel. Allt detta till ackompanjemang av ”Jimmie Åkesson, tra la la la la…”. Klockan 23:32:40 stängde jag av TV:n och gick till sängs, förundrad över det jag sett.

Det lugnade sig tyvärr inte efter detta. På morgonen dagen efter valet var det som om någon fullständigt släppt tyglarna på samtliga politiskt korrekta journalister och reportrar. Vreden var total och besvikelsen över valresultatet doldes inte för fem öre. Man slog hejdlöst omkring sig och det var nu fel på allt. Aftonbladets hemsnickrade och egenkonstruerade rubrik ”Valkaoset” innehöll fantastiska påståenden där allt från formella fel i vallokalerna till misstänkt valfusk avhandlades. Att det hela egentligen rörde sig om tyvärr ganska vanligt förekommande fel som inträffar i varje val i något Sveriges alla tusen valdistrikt spelade ingen som helst roll. Det var fusk, Fusk, FUSK!! Valet måste göras om! Medias falsettskrin ledde mycket riktigt till ett rekordstort antal överklaganden av valet. Orsaken var knappast deras oro för att den svenska demokratin satts ur spel. Den egentliga orsaken till deras krav var självklart betydligt mer naturligt och känslomässigt närliggande – valet hade helt enkelt inte utfallit till deras belåtenhet. Vi har ju fått in nynazister och rasister i riksdagen! Och det är Arvikas fel!

Det måste under de senaste veckorna ha slagits nytt rekord i antal demonstrationer runt om i Sverige. – Mot rasism – för kärlek, Mot ett visst parti – för tolerans, För invandrare – mot svenskar, Mot kommunister – för demokrati (oj, nu blev det galet, hoppas ingen gick till fel demonstration). På tal om fel människa som ger sitt stöd till fel demonstration: Biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, höll en predikan i Storkyrkan för alla riksdagsmän som en slags inledning till riksdagens öppnande. Där hyllade hon de demonstrationer mot ett visst partis riksdagsinträde som organiserats dagen innan av några av de vänsterextremistiska rörelserna (jag kommer nu inte ihåg vilka rörelser, men det spelar ingen roll om det var APK, PKK, KPML(r) eller KLMNOPQRSTU – de upphör oftast att existera nästkommande vecka i alla fall på grund av vikande medlemsantal). Biskop Brunne sade bl. a:

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet.

Det här fick flera av riksdagsledamöterna att lämna gudstjänsten. Det var de riksdagsmän som vet hur det känns att utsättas för stenkastning, mordhot och skadegörelser från extremister. Det var de riksdagsmän som fått springa för sina liv då de haft knivbeväpnade vänsterextremister och islamister i bakhasorna, redo att köra kniven i dem. Det var de riksdagsmän som vet hur det känns att inte kunna leva sina liv i demokratisk frihet på grund av extremister – i Sverige. Det var dessa extremister som Eva Brunne hyllade i sitt tal från predikstolen i Storkyrkan. Hon nämnde i sammanhanget också det bibliska uttrycket att ”låta stenarna tala”.  Hur lämpligt är det att säga någonting sådant bland riksdagsmän som ofta fått springa från sina offentliga valmöten med stenar haglande efter sig?

På frågan varför hon tog upp detta i sin predikan svarade Brunne: – För att det hör till evangelium och för att det är något som förekommer i vår tid. Mitt uppdrag som biskop är att tolka evangeliet in i vår tid.

När en öppet lesbisk biskop talar om vad som hör till evangelium och vad som kan tolkas in i det är det måhända politiskt korrekt, men knappast bibliskt korrekt. Vad värre är, det är inte bibliskt korrekt, eller ens politiskt korrekt, av en biskop att hänvisa till demonstrationer som organiserats av de vänsterextremister vars metoder får Josef Stalins NKVD-agenter att framstå som rena svärmorsdrömmar.

De som dock återigen betedde sig sämst var vår kära svenska mediekader som vägrade att redovisa den sanna orsaken till riksdagsmännens uttåg ur Storkyrkan. De framställde det hela som att det var biskopens tal om rasism som fått riksdagsmännen att resa sig och gå.

Jag har nu helt enkelt fått nog! Vad är det som egentligen håller på att hända med vårt land? Har alla blivit vansinniga? Jag kommer inte längre att stillatigande sitta och se på när vår demokrati förstörs av media och extremvänstern. Något måste göras!

PS! På grund av min politiska korrekthet nämnde jag faktiskt inte Sverigedemokraterna vid namn en enda gång! …Ooops!

Vad fick vi då för besked? Föga förvånande så fick vi inga besked alls. Debatten styrdes i stället in på hur Nalin Pekgul upplevde det hela som invandrare. Det är ett smart retoriskt grepp att vädja till ”utpekade” människors känslor, men det är fullständigt meningslöst för ämnet i sig. Ämnet handlade nämligen inte om eventuell rasism, det handlade om den svenska invandringspolitiken.

Nalin Pekgul har tidigare varit öppet kritisk till de problem som existerar i de invandrartäta förorterna. Problemen var, enligt Pekgul, så svåra att hon beslutade sig för att flytta därifrån. Efter detta hjälpte hon till att lösa problemen, enligt Pekgul själv. Det kan kännas betryggande att höra att en enda muslimsk kvinnas markering mot våld och kvinnoförtryck har löst samtliga problem i Tensta, Rinkeby, Rosengård och Hammarkullen, men är det sant? Är problemen verkligen lösta eller är det fråga om ett rent önsketänkande från Pekguls sida?

Pekgul påstår dessutom att det kvinnoförtryck som existerar inom islam i själva verket bara är en företeelse bland ytterst få ”islamska extremister” och jämförde därefter den islamska extremismen med den ”kristna extremism” som representerades av Knutbypastorn. Det var ungefär i detta läge som jag höll på att ramla av TV-soffan. Är detta en åsikt som delas av hela det socialdemokratiska partiet? I så fall är det illa ställt med kunskaperna. Först och främst; de ”islamska extremisterna” som förordar kvinnlig segregation består inte av ett fåtal, de är många. Deras åsikter kan dessutom inte betecknas som islamsk extremism då de faktiskt ingår i den muslimska kultur som praktiseras i många länder idag. De muslimer som kräver att kvinnor i svenska badhus skall bada för sig själva under speciella tider gör det inte med utgångspunkt från en extremism som är främmande för islam, de gör det i enlighet med islamska föreskrifter. De som på fullt allvar påstår att kvinnans ställning i den muslimska världen är likvärdig den västerländska måste antingen leva sitt liv på månens baksida eller medvetet ljuga. För det andra; Knutbypastorns ”kristna extremism” har ingenting med kristendom att göra. Jag kan lova dig att det inte existerar en enda kristen som vill eller kan rättfärdiga händelserna i Knutby då de helt saknar biblisk grund. Det har heller aldrig, fram till nu, påståtts att Knutbymordet hade ett ”extremkristet” motiv. Pastorn i Knutby har inte heller försökt rättfärdiga sitt handlande genom att hänvisa till någon slags gudomlig rätt. Tvärtom, alla (t.o.m. han själv) är ense om att han levde ett liv i synd. Genom att medverka och anstifta till de fruktansvärda händelserna i Knutby har han svikit och förrått sin mästare och Herre, Jesus Kristus.

Vad blir då slutintrycket av debatten? Ja, domen kan bara bli hård från min sida: Nalin Pekgul ljuger om islam, den tro som hon själv bekänner sig till. Hon förringar de problem som faktiskt existerar och hon kan inte redovisa socialdemokratins åsikter om den rådande invandringspolitiken. Jimmie Åkesson är å andra sidan en mästerlig debattör, saklig, konkret och tydlig. Men han är även sverigedemokrat och redovisar öppet deras åsikter om den rådande invandringspolitiken. Som tur är består politik av mer än invandringsfrågor.

Som tur är finns det fler partier för svenskarna att rösta på.

Krantz artikel skiljer sig inte nämnvärt från den skräniga pöbelateism som grundar sig på föga genomtänkta och nedvärderande åsikter kring religion och troende människor. En av Krantz undringar var för övrigt om en troende verkligen kan vara vid sina sinnens fulla bruk. Pöbelateisterna är tämligen snabba på att döma och nedvärdera, samtidigt som man i exakt samma artikel påstår sig sträva efter den ”västerländska humanismen, som har sina rötter i upplysningen, och som finner sin näring i strävan efter kunskap och viljan att skapa ett så gott samhälle som möjligt för så många som möjligt här och nu”. De anser sig därmed vara mer upplysta, moraliska och förnuftiga. Men ”viljan att skapa ett så gott samhälle som möjligt för så många som möjligt” används paradoxalt nog också för att nedvärdera och döma ut religionen och de troende. Efter att ha läst artikeln kan man sammanfatta Krantz drömmar om det ateistiska Utopia enligt följande:

Ett gott samhälle gäller bara ”för så många som möjligt”, inte alla.
Ett gott samhälle gäller bara för dem som tycker som ateisterna.
Ett gott samhälle håller troende för att vara sinnessjuka.

Känns detta samhälle igen? För er som är lite yngre kan jag berätta att det är exakt identiskt med det samhälle som flera hundra miljoner människor gjorde uppror mot när järnridån försvann för 20 år sedan.

Förnuftet, vetenskapen och moralen står trots detta på ateisterna sida – åtminstone om man får tro ateisterna. Och det ska vi ju göra – enligt dem. För vilka andra finns att tro på i deras Utopia?

Men det pöbelateisterna vägrar förstå är att de själva inte kan utgå från deras egen världsbild för att leda sina påståenden i bevis. De måste tvärtom använda sig av bibliska principer för att kunna göra detta. Jag inledde motdragen genom att skriva följande:

Ateisternas hänvisningar till ”förnuftet” och ”vetenskapen” är en självmotsägelse utan dess like. Förnuft och vetenskap bygger på logik, en icke-materiell, tidlös och universell sanning som enligt ateisterna själva inte kan existera i ett materialistiskt, tidsbegränsat universum. När de hänvisar till ”förnuft” inbegriper detta även moral (eftersom förnuftet är någonting man ”bör” eller ”skall” hålla sig till). Men även moral är icke-materiell, tidlös och universell sanning som inte heller borde existera i ett materialistiskt, tidsbegränsat universum. Förnuft och moral är oförenliga med ateismen men hundraprocentigt förenliga med tanken på en icke-materiell, evig och närvarande Gud. Ateismen kan bara göra sig synlig i ljuset av det som de påstår inte existerar. De kan bara argumentera genom att utgå ifrån det som de troende alltid har hävdat existerar. Ateismen är i grunden besegrad av sina egna självmotsägelser.

Mats Krantz svarade med att påstå att det inte finns någon absolut moral och efter ytterligare ett par inlägg påstod han i enlighet med sann ateistisk anda att det inte heller existerar någon absolut sanning(!). Jag glömde tyvärr fråga honom ”Är detta absolut sant?”, vilket borde ha punkterat debatten direkt. Kanske fanns det dock en mening med min glömska eftersom jag tror att Krantz med tiden tvingades bekänna färg. Som den ateistiske relativist han är kunde han nämligen aldrig erkänna att det finns en absolut moral som bygger på en evig och universell sanning. Moralen är, enligt Krantz, evolutionärt och kulturellt föränderlig. Jag ställde honom då mot väggen genom att upprepa den fråga som han tidigare så desperat har försökt undvika att besvara:

Mats,
jag kan bara tolka ditt senaste inlägg som så att du äntligen medger att det finns en absolut moral. För visst är det väl så att de exempel jag tog upp i mitt förra inlägg är en universell och evig sanning – det är fel att medvetet tortera barn bara för att uppleva lidandet för sin egen njutnings skull?

Svarar du ‘Ja’ är allt väl, svarar du ‘Nej’ kan jag tyvärr inget göra för dig och svarar du ‘Jag vet inte, eftersom moralbegreppet är evolutionärt och/eller socialt föränderligt’ så har du och dina ateistiska vänner diskvalificerat er själva från att kunna veta någonting överhuvudtaget. Därmed kan ni inte propagera för det som är rätt och ta avstånd från det som är fel.

Faktum är att även om Krantz svarat ‘Jag vet inte’ skulle också det innebära att ovanstående påstående inte är en universell och evig sanning. Hur svarade då Krantz? Ja, föga förvånande så gav han inget svar alls, förutom de så typiska hatskriken som nu bubblade upp mot allt vad religion heter (ett vanligt men motsägelsefullt ateistiskt beteende när någon påpekar inkonsekvensen i deras ”logiska förnuft”). Han upprepade dock sin tidigare åsikt att moralen skiljer sig över tiden. Därmed är även påståendet i exemplet ovan falskt – om Krantz får bestämma.

Nu påstår jag inte att alla ateister delar Krantz åsikter. Inte ens Krantz själv verkade dela sina åsikter eftersom han, i enlighet med bibliska principer, innerst inne är utrustad med en rättskänsla som inte stämmer överens med hans eget ateistiska förhållningssätt. Alla ateister står dock inför samma logiska dilemma:

Ateismen kan bara försvaras utifrån en världsbild som de själva inte förordar. Detta förhållningssätt är inkonsekvent och ologiskt. Ateisternas argument kan bara vara sanna om ateismen är falsk. Ateism är en logisk motsägelse och är därför FALSK.

Under debatten använde jag mig för övrigt av frasen ”intellektuell schizofreni” då jag beskrev hur ateismen måste förlita sig på en världsbild samtidigt som man förordar en annan. Kanske en något elak men ändock passande benämning som jag hämtat från Dr. Jason Lisle.

Vad återstår då om ateismen inte kan försvaras? Ja, vi bör bejaka det som fler och fler vetenskapsmän kommer fram till: Det finns en intelligens bakom allt. Människan är faktiskt utrustad med allt hon behöver för att finna det hon söker. Det är upp till oss själva att söka på rätt ställe. Abstrakta begrepp som moral, logik, naturlagar och information passar inte in i en ateistisk världsbild, de passar däremot utmärkt in i en biblisk.

Här är det alltså fråga om en privatperson som under sin obligatoriska militärtjänstgöring beter sig illa och efter det att tjänstgöringen har avslutats lägger ut egna bildbevis på hennes idiotiska tilltag via Facebook. Det här säger självfallet en hel del om henne som person, men det säger knappast någonting om Israel som en part i konflikten.

Händelsen är naturligtvis både skamlig och beklaglig. Men det som drar ett löjets skimmer över det hela är då talesmannen för den palestinska myndigheten, Ghassan Khatib, uttalar sig:

Det här visar mentaliteten hos ockupationsmakten. Att man är stolt över att förnedra palestinier.

Det är i och för sig väntat att en palestinsk företrädare utnyttjar det inträffade för att ”bevisa” en hel nations grymma mentalitet, trots ett kraftfullt israeliskt avståndstagande. Det är inte heller förvånande att han ser Israel som en ”ockupationsmakt”, trots att israelerna inte ockuperar en kvadratmeter av ”palestinskt” territorium. Khatibs kommentar bevisar ännu en gång att så länge Israel existerar kommer de islamistiska araberna att se Israel som en ockupationsmakt. Problemet i mellanöstern är således inte bristen på palestinsk självständighet, problemet är Israels existens. De palestinska företrädarna är inte ute efter självstyre och en varaktig fred, de är ute efter att utplåna Israel.

Det som dock är det mest avslöjande med Khatibs uttalande är att han i hastigheten själv fördömer sitt eget folk: Om en enskild israelisk soldats beteende är ett bevis för en israelisk mentalitet, vilken mentalitet kan inte då tillskrivas palestinierna som under mer än fyra år hållit den israeliska soldaten Gilad Shalit kidnappad och fången? Här är det dessutom fråga om en organisations (Hamas) agerande som även är företrädare för ett helt folk på Gazaremsan. De palestinska företrädarna har aldrig dragit sig för kriminella handlingar, terrordåd och tortyr mot Israel och israeliska medborgare. De har inte heller dragit sig för kriminella handlingar, terrordåd och tortyr mot sina egna medborgare som inte delar deras åsikter. Detta sker helt öppet samtidigt som en hel värld kan se på. Det har aldrig varit fråga om enstaka händelser orsakade av ett fåtal palestinska knäppskallar. Det är fråga om organsierade och medvetna folkrättsbrott utförda av terrorister i maktställning, ivrigt påhejade och understödda av statslösa palestinier och islamistiska extremister. Det är fientliga och avskyvärda handlingar riktade mot en demokratisk stat och ett annat folk.

Det är dags för alla älskare av demokratin att öppet ta avstånd från denna skenhelighet. Låt oss börja med att kräva ett förbehållslöst befriande av Gilad Shalit – NU!

Samma tendenser kan skönjas i många andra västeuropeiska länder. Sverige och Västeuropa måste nu förlita sig på invandrare, men den invandring som sker inom EU är inte den arbetskraftsinvandring som krävs för att råda bot på problemen. Befolkningen ökar genom invandring men arbetsstyrkan ökar inte i samma grad. I stället byggs problemen på i allt snabbare takt då de tilltänkta bidragsgivarna förblir bidragstagare.

Det gamla landet Sverige byter i snabb takt ut sitt folk och Ulf Nilson beskriver Sveriges och Europas problematiska utveckling som ”ett slags utdraget självmord”.

Det skall bli mycket intressant att se om Ulf Nilsons brandfackla åstadkommer några kommentarer i det politiskt korrekta Sverige. Problemen har i alla fall förtigits allt för länge.